Är 100 % besatt av den här låten just nu. Repeat, repeat, repeat. Och ja, i alla dom här tre versionerna:
Kategori: musik.
I’m that voice you’re hearing in the hall.
Alltså VAD är det för fel på min hjärna? Den har varit så fast på den här låten senaste dagarna att… hjälp. Igår kunde jag knappt räkna när vi skulle inventera på jobbet, för det enda som hördes i mitt huvud var ”woaaah, oh, OH, OH” på sjuk repeat. Hade även svårt att sova sen, pga fortfarande repeat. Och idag fick jag anstränga mig i skolan för att inte brista ut i bländade musikalnummer i korridoren. (Man vill väl inte vara den vikarien? Eller? Vill man?)
Who knows how much further we’ll go on?
Maybe I’ll be sorry when you’re gone
I’ll take my chances
I forgot how nice romance is
I haven’t been there for the longest time
you’re gonna feel your veins burn for eternity
Åh, men älskar man inte när människor lägger ner tid på sånt här? Fnissade eventuellt orimligt mycket åt listan med de mest frekventa orden faktiskt, för det kändes så otroligt stereotypt. Dock har jag en fundering gällande listan med minst frekventa ord… eeeeehh för det kan ju knappast bara vara metalgenren där ord som ”particularly”, ”secretary” och ”approximately” är ovanliga?
hello, is it me your looking for?
hej hörni, jag vill bara tala om att jag har tittat på gamla Glee-avsnitt och därmed oundvikligen har råkat återuppliva min Jonathan Groff/Jesse St James-crush så att det bara smäller om det. Näejjjjjj men den där mördande mixen av gullighet, sexighet, lockar och en röst att dö för, det går ju inte att hantera.
(Obs jag vet att det är värdo kvalitet på klippen men ni får väl för faEN ta er samman och se Glee på riktigt. Jag kan ge er en oslagbar guide till de bästa Jesse-ögonblicken om ni vill. Eller snarare de bästa Jesse + Rachel-ögonblicken, för det är då det sprakar som allra bäst.)
(Och JA, jag vet att Jonathan Groff är gay. Sluta tjata. Breaks my heart. Jag ska eventuellt snart ta mig samman och titta på Looking.)
I’m a superhero.
Så bra krönika av den evigt braiga Lina Thomsgård. Alltså man kan ju tycka att det känns som en urlarvig grej, en ickefråga som Lina skriver. Som en grej som väcker ”men GUD nu får man inte ens sitta som man vill heller”-reaktioner hos vissa… individer. MEN det där med kroppsspråk och hur det påverkar ens kropp är ju uppenbarligen superintressant och viktigt. (Det är förvånansvärt mycket saker som vid första anblicken känns som ickefrågor, men så fort man tittar lite närmare på dem så tornar andra betydelser upp sig. Varsågoda för dagens insikt.)
Och JA, självklart har jag ett Grey’s-klipp (ni kan dra fram till 0.40) som knyter an till detta:
Nu ska jag titta på det här klippet några gånger, visualisera hur jag äger operationssalen (ok, min dator och mitt skrivbord) och sedan dundra ihop en hemtenta med en retorikanalys, så att jag kan få något slags påsklov och ro i själen.
Kanske även tittar på Let it go några gånger. Och kollar igenom det här. Och det här. Ja, varsågoda för pepptips.
‘cause the fireworks have started and the snowflakes shape my name.
Startade nya året med att jobba fram till tolvslaget och titta på raketer från pumpplan (fina). Sedan körde jag en biltvätt. (Ah, få saker får min själ att kännas så lätt och fri som en ren bil.) Vaknade upp i Västerås med en fullt utvecklad förkylning (den har legat och väntat några dagar så var inte helt oförberedd), körde hem till Dalarna igen. Tillbringat större dagen i soffan (visserligen ganska skönt men inte lika kul med allt detta snorande). Såg på Liverpool som fick två jäkligt tveksamma straffar som gav en 2-0-ledning som sedan tappades till 2-2, alltså tappade vi poäng till LEICESTER, som ligger sist i Premier League. Jag skulle att den här säsongen tar slut, typ, nu. Helst igår.
Näää hörni, jag hoppas att den här dagen inte är en föraning för hur resten av 2015 ska utveckla sig. Och det tror jag inte heller. För jag är PEPP.
annibal 